Traditionsenligt firades nationaldagen den 6 juni på hembygdsgården i Los. Ett sextiotal gäster deltog när det bjöds på sång av Vanja Isaksson, nationaldagstal av Robert Fors samt härlig musik av tillresta spelmän från alla hörn.
För er som missade nationaldagstalet av Robert kommer det här i sin helhet:
Kära nationaldagsfirare!
Idag firar vi Sveriges nationaldag, en dag placerad i en begynnande sommar, fylld med folkdräkter, grönskande ängar och ståtliga skogar. Vi fikar och umgås, sjunger och hissar den svenska blågula flaggan, dels för att hylla vårt land men också i glädje över att vi lever på en plats i frihet. Firandet av Sveriges nationaldag är en påminnelse om vår historia och kultur, våra gemensamma värderingar, och vår strävan mot en bättre framtid – tillsammans.
För 502 år sedan kröntes Gustav Vasa till kung över Sverige vilket inte bara blev början på ett nytt mer sammanhållet rike, utan också starten på det Sverige vi idag stolt kallar för vårt, ett land där du som medborgare lever i demokrati och kan engagera dig i det du brinner för, oavsett om det är samhällsfrågor, sport eller kultur. Däremellan behövde vi dock under dessa 500 år, som alla andra länder i världen, gå igenom ett större antal mindre trevliga punkter som hungersnöd, krig, orättvisor och otaliga förvecklingar för att få stå där vi står idag. Ärligt, allt i Sverige är inte perfekt, och kanske når vi aldrig dit heller, för vem är egentligen perfekt, men ibland är själva resan det viktigaste, det är där vi lär oss, utvecklas och blir bättre på det vi helt enkelt måste bli bättre på.
Gustav Vasa har aldrig varit i Los, med största sannolikhet visste han inte ens var det låg, eftersom det inte ens fanns under hans levnadstid. Han är dock en liten men ack så viktig del av att Los idag existerar, i och med att han tillsammans med sina sönder påbörjade arbetet med att locka människor från de östra delarna av riket, Karelen Savolax och Rautalampi storsocken, till Sveriges ödsliga skogar i väst. År 1614 kommer Bertil Persson, född 1568, med sin familj till Södra Los, som sedan mitten av 1800-talet kallas kyrkbyn, och tillsammans med två andra familjer börjar de bygga det vi idag kallar för Los. Orsaken till läget för dessa bosättningar var med stor sannolikhet den granrika skogen som passade alldeles utmärkt för det svedjebruk skogsfinnarna utövade.
Under 1700-talet blir los en industriort när bruket Loos koboltverk genom dess ägare assor och kommerseråd Henric Kalmeter med hustru och senare bergmästare Johan Zenius styr och ställer. De skapar jobb och bygger vägar, lockar folk och familjer till Los som växer snabbt, men tar också av byborna deras hemman för att lägga allt under bruket. Frälserätt. När bruket går i konkurs 1773 startar en process mot staten som de skogsfinska ättlingarna vinner och tio år senare går alla hemman tillbaka till sina rättmätiga ägare.
Trots brukets nedläggning växer Los. Från mitten av 1800- till mitten av 1900 talet är det skogsbruk som får Los och Orsa finnmarks befolkning att öka. På 30-talet innehaver Los kommun nära 3800 invånare.
Idag bor runt 400 personer i Los och ungefär lika många i övriga byar inom Los gamla kommun. Vi är inte riktigt lika många fast boende här idag som för hundra år sedan men vi bor, om jag får säga det själv, i en fantastisk del av landet. Vi har hundratals besöksmål inom en radie av fem mil från där vi står nu, så som en nationalpark, finnbosättningar, skogsmuseum, besöksgruva, fiskevatten, vildmark, en levande fauna, vandringsleder, fäbodar och många många fler spännande ställen. En losbo behöver inte betala 1000 kr timmen för ett skogsbad, vi lever mitt i det. Lägg där till alla duktiga entreprenörer och aktiva föreningar som löser det mesta vi behöver, men också skapar framtidstro genom att se till att det satsas på bra saker, som exempel det nya museet här på Gammeltomten, men också arbetet med att modernisera skidbacken mitt i byn. Helt otroligt vilket driv. Och när vi behöver något som inte finns på orten är det, i norrlandsmått mätt, oerhört nära till större orter som Mora, Sveg, Orsa, Edsbyn, Bollnäs och Ljusdal.
Jag är personligen stolt och tacksam över att jag och min familj sedan flytten permanent till Los för fyra år sedan blivit så väl emottagna av er alla från los. Tack för att vi får vara en del av denna fantastiska bygd, tack för allt ni gjort och gör för att Los och Orsa finnmark kan fortsätta vara en del av en ljus framtid i Hälsingland och Dalarna, en plats där människor vill bo och leva, en plats där barn under trygghet kan växa upp och utvecklas, en plats där vi alla blir en del av det levande kulturarvet.
Ett fyrfalldig leverne för Sverige!
Nästa evenemang på hembygdsgården blir midsommarafton. Vi ses då!